- Don't like me? Well you can have a seat with the rest of the bitches waiting for me to give a fuck.

- Senast idag kollade jag & mamma på bilder på dig. På dig & mig tillsammans, på mig när jag var bebis & hur du aldrig släppte mig ur sikte. På alla bilder så är du där, håller om mig, tvättar mig, pussar mig & kramar mig. Den kärleken du gav mig vet jag att ingen någonsin kan ge mig. Ingen... Du tog hand om mig när ingen i Sverige kunde ha mig, när inget dagis hade plats för fler barn & mamma var tvungen gå i skolan här... Du & morfar tog emot mig med öppna armar, jag var bara ett. Sen dess har du vatt hela min värld. Det var dig jag kallade för mamma ett tag, det var dig jag såg upp till. Ser upp till. För att kunna prata med dig nu måste jag titta uppåt. Jag kommer ihåg vårt sista telefonsamtal & mina sista ord till dig. Kocham cie babciu, jag älskar dig mormor. & det gör jag. Jag älskar dig utav hela mitt hjärta. Även om Gud tatt dig ifrån mig, ifrån oss så kan Han aldrig ta ifrån våra minnen, våra finaste minnen ihop...

De flesta av er som läser nu tänker säkert, hur kan hon skriva, hur kan hon sitta inne på datorn när detta har hänt... Jag vet inte själv faktiskt, har inget bra svar på det. Men det hjälper att skriva av sig, det har alltid hjälpt mig att skriva av mig när jag behöver det & just nu så behöver jag det verkligen.
2010 har inte vatt mitt år, gång på gång har jag fått mitt hjärta krossat. Förlorat vänner man stod nära, kärlek man trodde skulle vara förevigt, änglar man trodde skulle föralltid finnas här på jorden. Men nej, livet är inte så enkelt. Det är fullt av besvikelser. När ska jag få le en endaste gång på riktigt?